I praktiken så kan vi inte avveckla kärnkraften idag, då den utgör runt 40 % av sveriges totala elproduktion. Sveriges långsiktiga plan att avveckla kärnkraften har dock effekten att öka vårt beroende av kol och olja. I det elsystem som vi är en del av så produceras stora mängder el fortfarande med fossila bränslen. Minskar sverige sitt bidrag av fossilfri el, så är det svårare och går långsammare att fasa ut de fossila produktionskällorna.

Det är en vanlig missuppfattning att kärnkraft skulle vara farligare än annan energiproduktion. Sett till antalet dödsfall per producerad TWh så är kärnkraft tvärt om det säkraste sättet att producera el.

Det som brukar lyftas fram som den främsta nackdelen är den långa tiden för förvaring av avfallet. Det finns dock redan tekniker för att använda avfallet som bränsle i nyare reaktorer, vilket drastiskt minskar både mängden avfall och tiden det måste förvaras.

Kärnavfall är det förbrukade bränslet i kärnkraftverket. Efter cirka fem år i reaktortanken är bränslet utbränt och behöver bytas ut. Det förbrukade bränslet innehåller fortfarande en del radioaktiva ämnen och måste tas hand om särskilt.

Strålningsnivåerna i använt kärnbränsle är höga när det tas ut ur reaktorerna och det finns därför strikta regler om hur avfallet ska hanteras. Till skillnad från kolkraftverk där avfallet släpps rakt ut i atmosfären.

Det använda kärnavfallet förvaras först ungefär ett år i bassänger på kärnkraftverket där vatten kyler ned bränslet och skyddar mot strålning. Efter detta har strålningen minskat så pass mycket att man kan transportera det till ett mellanlager. Här sker förvaring i bassänger 50 meter under marken i 40 år tills aktiviteten i bränslet minskat till en nivå att man kan gå vidare till slutförvaring.

Det använda bränslet ska sedan slutförvaras i 100 000 år för att komma ned till den strålningsnivå som naturligt finns runt omkring oss. Nästa generations kärnkraftsreaktorer, generation 4, kan delvis använda det tidigare uttjänta bränslet vilket skulle minska tiden för slutförvaring från 100 000 år till 1 000 år. Utvecklingen inom kärnkraft går snabbt och det finns goda förhoppningar om att framtida teknisk utveckling ytterligare ska reducera behovet av slutförvaring.